reportage & reflektioner

 

Interkulturell kommunikation

2011-11-30

Som västerländska engelsklärare i Kina har vi framför allt två fördelar framför våra kinesiska kollegor. För det första är studenterna tvungna att uttrycka sig på någotsånär begriplig engelska om de vill kommunicera med oss eftersom vår kinesiska helt enkelt inte räcker till. För det andra kan de genom att studera vårt sätt att resonera och undervisa, vänja sig vid och lära sig mer om det ”västerländska tänkesättet”, som självklart är en förutsättning för att man ska kunna uttrycka sig klart och smidigt på engelska, som ju i grunden är ett västerländskt språk.

När det gäller att undervisa kinesiska studenter framgångsrikt i t ex grammatik, fonetik, översättning och läsförståelse, är kompetenta kinesiska engelsklärare bäst skickade. Men då det rör sig om att bibringa eleverna kommunikativa färdigheter såväl muntligt som skriftligt, har vi västerländska utlänningar oftast mycket mer att bidra med. Det är också därför vi sedan vi började undervisa här i Kina 2001 i de allra flesta fall blivit utnyttjade till att leda kurser i muntlig kommunikation (Oral English) och någon enstaka gång även i skriftlig engelska (English Writing).  

            

Då och då har vi även haft kurser i engelsk eller amerikansk litteratur, i västerlandets kultur, i fonetik samt i novell- eller tidningsläsning, men här vid Chifeng University där vi nu snart jobbat i ett och ett halvt år, har vi uteslutande sysslat med muntlig kommunikation. Vi trivs båda med dessa kurser och har mer och mer insett att vi nog gör bäst nytta som muntliga ”interkulturella kommunikatörer”. Vi har erfarenhetsmässigt kommit fram till ett program som vi tror på och som vi försöker följa under de fyra terminskurser i Oral English som varje engelskstudent har rätt till under sin fyraåriga collegetid. Dessa fyra kurser behöver inte alltid ligga i årskurs 1 och 2, utan kan också i mån av tillgång på utländska lärare, förläggas till åk 3 eller 4.

Under innevarande termin undervisar Gunnel fyra klasser förstaårsstudenter (han-kineser) och en klass andraårsstudenter (mongoler) i kursen Oral I. Tyngdpunkten är då förlagd till att varje student ska ”öppna munnen” och våga börja uttrycka sig fritt på engelska. Det gäller framförallt att stärka elevernas självkänsla och få dem att inse att endast övning ger färdighet. Kommande termin kommer så dessa ca 150 studenter att gå vidare till kursen Oral II även då med Gunnel som lärare. Då gäller det mer och mer att jobba i grupp med olika teman och att kunna prestera kortare muntliga redovisningar på begriplig engelska inför lärare och klass.

Undertecknad handleder under denna termin två klasser andraårsstudenter (han-kineser) och en klass tredjeårsstudenter (mongoler) samt en klass fjärdeårsstudenter (mongoler) i kursen Oral III. Denna kurs går framförallt ut på att lära sig att hålla förberedda anföranden inför lärare och klass, samt att kunna svara på frågor rörande det tal man hållit. Allt måste givetvis ske på engelska. Efter att ha avslutat kursen Oral III för de mongoliska fjärdeårsstudenterna i mitten på denna termin genomför Per-Martin nu med dessa studenter kursen Oral IV då vi samtalar om det vi egentligen sysslat med sedan de påbörjade sina första pass med västerländska lärare i årskurs ett, nämligen interkulturell kommunikation. Vi använder oss av en utmärkt lärobok skriven av en amerikansk f d amitylärare Don Snow. Boken – Encounters with Westerners – Improving Skills in English and Intercultural Communication – är med tanke på denna kurs rena guldgruvan och innehåller mängder med relevant bakgrundsinformation och konkreta övningar.

Lektionspassen föranleder många igenkännande leenden och en hel del glada skratt och vi lär hela tiden av varandra – österlänningarna och västerlänningen. Och vi tror att vi verkligen kan mötas – tack vare engelska språket.

             

Chifeng den 30 november 2011

Per-Martin Hjort

(Illustrationerna hämtade från It’s All Chinese to Me – An Overview of Culture and Etiquette in China)