reportage & reflektioner

 

Utfärd som doftar ris och te

2013-09-08

Utfärd som doftar ris och te

Igår var det dags för frisk luft, tyckte några av mina vänner och bjöd ut mig och några till på en utfärd i den vackra landsbygden i stadens omgivningar. Vi stannade till i en liten by där tiden tycktes ha stått still, även om toaletten som en gästvänlig bybo lät oss använda visade sig vara ett rymligt, mycket fräscht, helkaklat utrymme med sitsar i såväl västerländsk (sitt!) som österländsk (huka!) stil.

Gränderna skuggades av höga väggar av sten och lera som varit det traditionella byggnadsmaterialet under flera århundraden. På många ställen har leran fått ge vika för nyare material och det är inte utan att det skär lite i hjärtat vid åsynen av tunga elkablar och stora elskåp (funktionella, men ack så fula) som satts upp överallt. De gånger jag får denna känsla av att något nästan har skändats så försöker jag påminna mig om alla studenter jag haft genom åren som varit överlyckliga när de äntligen fått el till sin hemby.

Nere vid floden i utkanten av byn väntade båtägaren på passagerare medan hans fru vadade i vattnet för att fånga, små ätbara sniglar som finns på den steniga botten och som är en eftertraktad vara. När vi nått andra stranden blev det en kortare vandring längs med jordplättar, uppodlade med majs.

Det luktar ris, sa femåringen i sällskapet redan innan vi kunde se risfälten som snart står färdiga att skörda. I paviljongens skugga dukades medhavda ägg, kall kycklingwok och nudlar i olika former upp. Alla smakade på mina örtkryddade knäckebrödsnacks från Rivita men tycktes mera sugna på de soyainkokta hönsklorna som entrérätt.

Upplivade av måltiden tog vi oss tillbaka till bilen och körde till nästa lilla by, med ännu fler spår av historien och välbevarade boningar. Över hela byn låg en svag doft av te. Mycket riktigt, teet höll på att skördas och inne i husen satt man och rensade teblad. I den lilla tefabriken som har specialiserat sig på att enbart sälja manuellt behandlat te blev vi bjudna på nybryggt te i glas i ett flott konferensrum, eftersom en av våra vänner har en vän som är bekant med någon som känner fabrikören.

På hemvägen stannade vi (som sig bör) till vid ett matställe där det serverades idel fisk och fiskaktiga rätter till teet. Och naturligtvis små nywokade flodsniglar som smakade utsökt!

Gunnel Hjort