reportage & reflektioner

 

        söndag           

2013-09-09

En kväll hade jag från bussen sett ett upplyst rött kors över en port vilket indikerar att det finns en kyrka där. Jag tog mig dit igen i slutet av veckan för att ta reda på mötestider, men lyckades missa ingången två gånger där jag gick fram och tillbaka och letade. (Från andra sidan den trefiliga gatan var den lättare att upptäcka.) Den stora plåtporten var igenbommad och det fanns inget som helst anslag som angav tider eller annan information. Folk i närheten tycktes inte veta annat än att det brukade vara samlingar där. Ganska typiskt, med tanke på tidigare erfarenheter av kyrkor i Kina – de är ofta ganska svårupptäckta. Det kan vara en förklaring till att så många studenter och kollegor ofta vetat mindre än vi om platsen för kyrkan på de orter där vi bott. Vi har ju alltid mycket aktivt gått in för att finna byggnaden.

I går åkte jag dit vid åttatiden på morgonen och nu stod porten till området på vid gavel. Församlingen har tagit över en före detta mellanstadieskola och tycks disponera flera av byggnaderna. Själva gudstjänstlokalen låg en halvtrappa ned och påminde närmast om en jättelada. Som jag gissat hade gudstjänsten just börjat. 

Majoriteten av åhörarna var äldre men här fanns också en hel del yngre och även en del ungdomar. Fortfarande är det många äldre här i Ningde som inte behärskar mandarin. För att alla skulle förstå tolkades allt från mandarin till det lokala språket som inte är en dialekt utan ett eget språk. Dessvärre var detta ingen hjälp fö mig utan jag fick hänga med så gott jag kunde i det som sades på mandarin - med fujiandialekt, vilket också kan ställa till det ibland! Men för mig var det högtidligt att än en gång få delta i gemenskapen och mäsan där bröd och risvin delades. 

Gunnel Hjort, Ningde 2013