reportage & reflektioner

 

  De bär upp himlen i Kina

2008-07-25

De bär upp himlen i Kina

När den omstridda OS-facklan i juli passerade staden Lanzhou i västra Kina, fördes den i triumf ned till stranden av Gula Floden, som ligger i den dalgång där den kinesiska civilisationen uppstod. Högtidstalen hölls framför skulpturen av Moder Kina. Varje tillfälle tas i akt för att stärka känslan av samhörighet.  

Värdlandet för OS satsar hårt på sina idrottskvinnor. När det 2001 stod klart att olympiaden skulle hållas i Beijing tilldelades damsporten stora anslag. Idrottsledare reste riket runt på jakt efter lovande kvinnliga idrottslöften, vilka under de följande åren har legat i hårdträning i OS-inriktade idrottsläger. Inom sporter som tyngdlyftning, bordtennis och volleyboll har damerna klar medaljchans. 

Kanske Maos bevingade uttryck att halva himlen bärs upp av kvinnor kommer att synliggöras för omvärlden i Beijing under augusti månad. I det övriga Kina är det redan uppenbart vilka som bär upp himlen. Då talar jag inte enbart om dem som skapar stora rubriker i världspressen.  Nej, jag tänker på andra stora människor. Det är inte de som tjänar stora pengar, inte heller framgångsrika ledare för multinationella företag, eller MSN-stjärnor eller superadvokater.

Stora människor är vanliga kineser, utan makt och ekonomisk trygghet. De förtjänar uppmärksamhet. Det är bonden som lämnar sitt hem för att fara hundratals mil till Beijing för att bygga OS-byn, eftersom avkastningen av småjordbruket inte räcker till för att försörja familjen. Eller hon som jobbar från sex på morgonen till sju på kvällen med att bära tegel till hotellbygget i närmaste storstad. Eller är det hon som flyttar till södra Kina för ett tempojobb tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan, i en dammig fabrikslokal, för att lillebror ska ha råd att studera.

Och kvinnor som avstår från yrkeskarriären. Många unga kvinnor med högskoleutbildning tvingas av tradition och ekonomiska omständigheter att stanna kvar på den eftersatta landsbygden. Idérika och kompetenta kvinnor som innerst inne drömmer om en framtid som journalist, läkare, forskare eller företagsledare. Men som vet att verkligheten ser annorlunda ut. 

En av dem är 23-åriga Li Jie. Om två år blir hon klar med sin Master i litteratur. För ett tag sen besökte hon sitt föräldrahem och nu försöker hon finna en lämplig man att gifta sig med. Annars gör mina föräldrar det åt mig, förklarar hon. 

Hon studerar vid Lanzhou University i västra Kina, har utmärkta betyg och drömde ända till i våras om att  göra karriär på lika villkor som männen. En dag grät hon av ilska. Trots att hon hade högre meriter, hade en manlig medstuderande blivit utsedd som representant i studentrådet. Varför? Därför att det är lättare för män att göra sin stämma hörd, förklarade hennes mentor. Kommentaren från hennes vänner var: Det är lika bra att du inser hur livet är. 

Frågar man byggaren, tegelstensbärerskan, fabriksarbeterskan eller studentskan Li Jie om deras relation till OS så får man ett självklart ”Jag älskar Kina” till svar. Men frågar man dem om hur OS kommer att påverka deras vardag kan tystnaden bli besvärande. Kanske är det svårt att svara, när man har fullt upp med att bära upp sin flik av himlen. 

Gunnel Hjort