reportage & reflektioner

 

  Vad stort sker, sker tyst

2008-08-08

Vad stort sker, sker tyst

I går invigdes i Beijing med buller och bång de XXIX. Olympiska sommarspelen. Det är en stor händelse, på sitt sätt en historisk händelse... Hela världens fokus kommer nu under några veckor att inriktas på Kina och dess folk... Förmodligen kommer det mesta att fungera perfekt ...och vi utlänningar kommer att ömsom bli imponerade, ömsom bli skrämda ... av den gigantiska nation som mer och mer vill spela en ledande roll i vår värld.

Idrottsstjärnor från när och fjärran kommer att underhålla oss och vi kommer att få nya hjältar och bragder att glädjs åt och kanske minnas längre fram... Men det mesta som händer under spelen råkar ganska snart, liksom de flesta av deltagarna, i glömska. Och vad gott OS på sikt medför för medelkinesen, det står skrivet i stjärnorna... 

Visst: det är fint att erövra en guldmedalj vid ett Olympiskt Spel, men det finns det som är än mer bestående. Erik Gustaf Geijier konstaterade redan för 200 år sedan: Vad stort sker, sker tyst. Som exempel på detta skulle jag vilja lyfta fram en märklig person, en enkel kvinna från Göinge, som har betytt mycket för fattiga och sjuka människor i Kina och som verkade i det tysta.. 

I år är det exakt 120 år sedan Hilda Andersson föddes i Kärråkra utanför Hässleholm. Det är också precis 60 år sedan hon blev skjuten i Palestina, förmodligen av politiska skäl. Hon var min mors faster och är mest känd för att i början av 1930-talet ha grundat gästhemmet Svenskbo på Olivberget i Jerusalem.

Mindre vet vi om hennes 12-åriga tjänst dessförinnan som den amerikanska Augustanasynodens missionär, bl a vid barnhem och missionssjukhus i Hunanprovinsen i Kina. 

I ett brev daterat Svenskbo, Jersualem, den 2 maj 1934 till Styrelsen för The Augustana Synod (som på den tiden var en del av Svenska kyrkan), Rock Island, Illinois, får vi reda på en del om personen och de värderingar som styrde henne: 

(---)      Då jag på grund av sjukdom, resignerade från Augustana missionens fält i Kina, blev jag av Eder erbjuden 500 dollars per år såsom (en av Eder så vackert skrev i ett brev) ”en pension för 12 års tjänst i missionen.” För detta vackra erkännande var jag mycket tacksam i synnerhet som jag ej fått någon ersättning för allt jag förlorade i Kina 1927.(---)     

Som den ekonomiska situationen i Amerika har varit och är fortfarande mycket svår, ber jag att få avstå från dessa utlovade 500 dollars, till förmån för den välsignelserika missionen i Kina, vars dörrar stå öppna, och inskränkningar i arbetet där skulle medföra stort lidande. Det  är verkligen en glädje för mig att få göra detta. Herrens Jesu ord: ”Det är saligare giva än taga”, är sant än i dag.           

Dessutom har jag här mitt hem, och blir mer och mer upptagen med gäster, genomresande missionärer och andra pilgrimer, så jag får allt mindre tid för direkt missionsarbete.Ber härmed att få tacka Styrelsen för gott samarbete i alla dessa år, samt till alla kära vänner, juniorerna inberäknade, ett ödmjukt tack för trofast kärlek i bön och offer, med tillönskan om Guds rikaste välsignelse i fortsättningen.

                                  Eder tacksamt förbundna, Hilda Andersson

 

Per-Martin Hjort