reportage & reflektioner

 

Militär drill

2010-05-14

Hela veckan 10-14 maj har all undervisning för årskurs ett varit inställd. Studenterna har varit engagerade i militärexercis, som alla genomgår under sitt första år på högskolor och universitet. Från morgon till kväll har studenterna drillats i på stället marsch, spring och givakt ute på idrottsplanen. Ropen har skallat: Zhonguo, Zhonguo (Kina, Kina). Och så andra slagord som vi inte kan tolka. Måndagens sommarhögtryck har succesivt dalat under veckan och tre av dagarna har tillbringats i ihållande regn.

Kvällarna har emellertid varit fria och eleverna har kunnat ägna sig åt att massera ömma muskler, plåstra om skavsår och dela sina erfarenheter. Några av dem har kommit till Free Talk vilken fortgått i vanlig ordning och vi har haft tillfälle att ställa lite frågor.

 

Är du inte trött?

Jo, trött i kroppen men jättepigg i huvudet! Därför kom jag hit för att få lite stimulans så att jag kan sova i natt. Vi har ju bara hållt på med fysisk träning hela dagen.

Får ni inte någon teoretisk undervisning?

Nej, det kommer vi få i juni. Då ska vi har åtta teoripass.

Vad är det som är jobbigast?

Att behöva stå på samma ställe så länge. Dessutom bränner solen – se så mörk jag blivit. Och så har jag träningsvärk i benen.

Men du som är tjej, du måste ha det extra jobbigt?

Nej, jag vet inte. Menar du att killar är starkare än tjejer? Nej, skrattar killarna, kinesiska kvinnor är egentligen mycket starkare än män. De klarar av större påfrestningar. Efter lite palaver enas de om att män i regel är starkare fysiskt men kvinnor mera uthålliga.

Men varför gör ni detta?

Det är nyttigt för oss. Vi lär oss att koncentrera oss, att inte ge upp och att samarbeta. Det kan vi ha nytta av både i studierna och längre fram i livet. Vi ser att vi har så mycket gemensamt.

Lär ni er något mer än att marschera?

Ja, vi har jättebra unga befäl (Snygga, fyller några flickor i.) De berättar mycket om livet för oss.

Vad då?

Sådant som kan vara bra att kunna. De berättar om andra i samhället som har det mycket svårt och som behöver vårt stöd. De ger oss råd inför vår framtid. De visar oss att vi tillsammans kan uträtta nästan hur mycket som helst. Nu har vi blivit riktigt vuxna, avslutar de samtalet.

 

2010-05-14  Text: Gunnel  Foto: Per-Martin