reportage & reflektioner

 

Mitt i Mittens Rike

2008-09-01

Denna sida skrevs med utgångspunkt för vår tjänst i Lanzhou sommaren 2006 till sommaren 2008. Från och med höstterminen 2008 arbetar vi i den mindre staden Xifeng, 500 kilometer öster om Lanzhou. En del av det som står på sidan nedan stämmer alltså inte längre: vårt nuvarande college, Longdong university, är t ex en mycket större högskola än Lanzhou Institute of Education. Våra klasser är  mycket mindre, med 30-32 studenter i varje. Elevernas engelska är överlag mycket bättre, även om de flesta också här kommer från ytterst fattiga lantliga miljöer. Kyrkan i Xifeng är också den annorlunda: mycket mindre och mycket mera 'lantlig' än den i Lanzhou.

Annars äger det mesta som står på sidan fortfarande giltighet - och vi befinner oss ännu i allra högsta grad Mitt i Mittens rike! 

 

Vi har nu varit här i Lanzhou i provinsen Gansu som ligger mitt i Kina i över ett år: vi undervisar blivande lärare i engelska vid en statlig läroanstalt och har förmånen att dagligen umgås med trevliga och för det mesta glada ungdomar som kommer ifrån allt annat än lätta och bekväma förhållanden. 

30 miljoner och många minoritetsfolk
Provinsen Gansu, där vi blivit placerade av Svenska kyrkans mission och Amity Foundation, lär vara den näst fattigaste provinsen i Folkrepubliken Kina. Till ytan är Gansu, som mest består av torra och karga öken- och bergsområden, lika stort som Sverige, dock är befolkningen betydligt större: upp emot 30 miljoner. Sedan något år tillbaka har Amity Foundation som står den kinesiska Tre-själv-kyrkan nära och som samarbetar med ett flertal västerländska kyrkor och missionsorganisationer, tagit ”steget västerut” och satsar nu rejält på denna perifera och missgynnade provins. Gansu är mer multietniskt än t ex Fujianprovinsen vid kusten, där vi också undervisade blivande lärare 2001-2004. Här finns nämligen många minortitetsfolk representerade och det muslimskt-centralasiatiska inslaget är påfallande.

Fattigdom och gigantiska klasser
De flesta av det tusental elever vi har undervisat och som vi fortfarande undervisar här, kommer från ytterst fattiga landsbygdsförhållanden och tillhör vad man skulle kunna kalla det 21:a århundradets missgynnade ungdomsgeneration. Deras självförtroende är lågt och deras engelskkunskaper synnerligen bristfälliga. Det är verkligen ett privilgium att få dela med sig något av såväl ökad självkänska som fastare engelskkunskaper. De klasser vi undervisar (i konversation, tidningsläsning, uttal och litteratur) är med skandinaviska mått mätta gigantiska: mellan 70 och 80 förväntansfulla 19-22 åringar i varje, som sitter tätt tätt tätt... Men eleverna är mestadels positiva och trevliga, och det är en verklig fröjd att få gå till varje lektion
.

Moraliskt vakuum men lättare att vara kristen idag
Du kan inte ha undgått att lägga märke till att Kina, och allt som har med detta land att göra, mer och mer får betydelse för världen – ekonomiskt, politiskt och kulturellt. ”Mittens rike” är på god väg att bli en supermakt vid sidan av USA. Den häpnadsväckande och rekordsnabba ekonomiska utveckligen kräver dock sin dystra tribut: ökade ekonomiska klyftor mellan stad och landsbygd, mellan olika delar av landet, mellan fattiga och rika, åtföljda av en närmast ofattbar nedsmutsning av luft och natur. Härtill kommer utbredd korruption och  systematisk förföljelse av oliktänkande. Den ideologi som numera i praktiken hyllas och tillämpas är ren och skär kapitalism. Kinas långa historia är kantad av många och skrämmande vedermödor, och framtiden ser allt annat än ljus ut. Kommunismen som statsideologi är död, och kapitalismen är ingenting man kan bygga ett folks framtid på. Buddhismen, konfucianismen och islam fortlever, liksom kristendomen, men dessa idéläror genomsyrar på intet avgörande sätt dagens kinesiska samhälle. En reporter för BBC träffade huvudet på spiken då han uttryckte sig på följande sätt: ”Dagens unga kineser lever i ett totalt moraliskt vakuum. De vet varken ut eller in, bara att de måste tjäna pengar. Kosta vad det kosta vill.” Det är verkligen inte lätt att vara ung i dagens Kina, men kanske är det trots allt lättare än någonsin att vara kristen. Det har till och med varit en ledare i den engelskspråkiga tidningen China Daily med rubriken ”Religionen som harmoniserande element i
samhället”.

 

Få kristna . . . men studenterna är nyfikna
Vi har läst någonstans, att det finns ytterst få kristna här i Gansu. Det stämmer säkert, men den protestantiska Tre-själv-kyrkan ligger i varje fall mycket öppet och centralt mitt i Lanzhous stadskärna. Dit går vi gärna varje söndag för att be, sjunga och få vara tillsammans med ett par tusen systrar och bröder. Predikan, som vi tyvärr inte förstår så mycket av, brukar hålla på mellan en och en och en halv timma! Folk sitter hela tiden och lyssnar uppmärksamt och andäktigt - och det märks tydligt att den Helige Ande är närvarande. Vi märker en stor nyfikenhet på kyrkan bland unga människor. När olika religioner kommer på tal och vi t exritar ett kors på tavlan, vet studenterna genast att det står för kristendomen. Dock förknippas kristen tro väldigt ofta med västerlandet. Det känns då fint att kunna påpeka att kristendomen ytterst kommer från Mellanöstern och att den faktiskt fanns i Kina redan på 600 talet! (Två hundra år innan munken Ansgar sändes från Hamburg för att kristna Sverige gjorde kristendomen i form av Österns kyrka nämligen sitt officiella intåg i Tang-dynastins Kina.)

                

 

Ett starkt vittnesbörd
Vi märker ofta att våra studenter tycker att det är konstigt att Gunnel och jag försöker se individen trots att det finns 80 elever i klassen. Detta synsätt avviker märkbart från den traditionella kinesiska pedagogiken. En student undrade en gång om vi var kristna. ”Vi trodde det eftersom ni bryr er om var och en av oss,”  förklarade hon. Ett oerhört starkt vittnesbörd de kristna i Kina lämnat och lämnar, om människor uppfattar att detta är att vara kristen!

 

Per-Martin Hjort