reportage & reflektioner

 

Chifeng: 2010 AD & 2010 BC

2010-09-10

CHIFENG: 2010 AD & 2010 BC 

Att flytta till en ny ort är alltid spännande och att få möjlighet att flytta till provinsen Inre Mongoliet kändes extra fantasieggande. Trots att vi vet att Kina idag blivit alltmer homogent i och med att den dominerande folkgruppen Han brett ut sig i snart sagt varje hörn av landet, så frammanade själva namnet Inre Mongoliet bilder av ryttare som galopperar över oändliga gräsvidder, runda jurtor och herdar som insvepta i vadmalstäcken vallar sina får. Synintrycken från Mongoliet dröjer sig kvar från vår resa med transmongoliska/sibiriska järnvägen 2004.

I staden Chifeng är det inte mycket som tyder på att vi befinner oss i en provins som bara för ett femtiotal år sedan kännetecknades av den mongoliska nomadkulturen. Visserligen förirrar sig fortfarande en och annan häst (dock ej med ryttare utan med kärra för att forsla varor) in på trottoarerna, som ersatt det som till bara för ett halvår sedan förmodligen var en liten gränd i den stadsbebyggelse som jämnats till marken för att bereda plats för skyskrapor och nya bostadskomplex. I snabbköpens sortiment finns såväl mongolisk färskost som brännvin i läderplunta. Ibland kan man höra privata samtal föras på mongoliska men det förhärskande språket är putonghua (mandarin).

 

   

Chifeng University är den största andelen studenter, lärare och administrativ personal hankineser men här finns även ganska många mongoler, en japansk lärare och så vi båda.  Colleget ligger ungefär tjugo minuters bussfärd från centrum alldeles i utkanten av stan.

Vi bor utanför campus på fjärde våningen i ett hyreshus utmed en smal gata som vi redan hunnit fästa oss vid. Här finns en mängd enkla matställen där vi oftast äter vår lunch. I de små butikerna kan man handla det mesta, alltifrån verktyg och hushållsredskap till glasögon, kläder och smink. På kvällarna förvandlas gatan till en stor marknad med försäljning av frukt och grönsaker, mer eller mindre nyttiga mellanmål och diverse krimskrams.

Ibland går tankarna tillbaka till min trivsamma arbetsplats, Regionmuseet i Kristianstad, där jag var med och arrangerade 1800-talsmarknader under flera år under 1990-talet. Frånsett vissa odörer som besökarna där fick föreställa sig i fantasin så är upplevelsen här ganska snarlik – om man bara har vett att hoppa undan för bussar, bilar och motorcyklar som i rasande fart kör efter principen att allt som rullar har företräde framför människor! Det som gör det hela så fascinerande, är att detta är på riktigt. Här pågår marknadslivet alldeles spontant med tusentals unga besökare som prutar ena stunden och skickar sms-meddelanden nästa, eller går in på en av de många internetbarerna med hundratals platser för att spela spel, chatta eller surfa. 

 

I Chifeng finns även annat som säkerligen skulle fått mina museikollegor att jubla, men Vägverket att gnissla tänder. I samband med byggandet av en stor motorväg strax söder om staden har man stött på lämningar av mer än 4000 år gamla bosättningar. En hel by med runda husgrunder, murar och öppna platser vittnar om en intressant epok, förmodligen innan mongolerna började nomadisera. En insatt historielärare från colleget guidade oss där och berättade entusiastiskt att fynden från boplatserna, liksom från de stora gravfälten intill, kanske kan ge kunskap om samhällen samt om handel och annat internationellt utbyte i den här delen av världen, långt före Sidenvägen och ännu längre före vår tids Globalisering.                                    

Text: Gunnel Hjort

Foto: Per-Martin Hjort (klicka på fotona för större bild)