reportage & reflektioner

 

En god termin i Kina

2007-01-24

En god termin i Kina... publicerad på SKM:s hemsida.

Svenska kyrkans mission jan 2007  

Hjort i Kina/pmh

 

 

En god termin i Kina

Lanzhou, den 31 januari 2007

Kärlek, verklig kärlek, är alltid inriktad mot konkreta personer. Den är aldrig anonym. Kärleken utväljer, den älskar inte en okänd massa.

Så skriver Wilfred Stinissen. Förmodligen visste du detta redan, men vi har fått uppleva denna sanning i Lanzhou. Tydligt under de allra sista veckorna av vår första termin. Solen håller på att komma tillbaka och dagarna blir allt längre. Terminen går mot sitt slut och campus är i stort sett helt tomt. De flesta elever har åkt hem. Det är bara vi lärare som har fullt upp med rättningar och betygsättningar fram till den 2 februari, då det fyra veckor långa vårlovet (här kallat Spring Festival Holiday) börjar även för oss.

 

Skriftliga prov med fusk 

De senaste två veckorna har gått i provens och prövningarnas tecken. Examinations, dvs skriftliga slutprov, har alltid varit en synnerligen viktig del av skolväsendet i Kina, och så är det fortfarande. Min kurs för 'treorna' i engelsk och amerikansk litteratur (175 elever) avslutades även den med ett rejält skriftligt prov på det vi gått igenom under terminen. Många hade förberett sig väl och kunde svara tillfredsställande eller rent av bra på frågor om Shakespeare, Dickens, Emily Dickinson, T S Eliot m fl och deras viktigaste verk. Tyvärr hade ännu fler hoppats på att på olika sätt kunna fuska sig till ett godkänt resultat. Ja, detta är upprörande för oss att behöva uppleva - men inte desto mindre en del av verkligheten. Trots att jag mycket tydligt påpekat att det värsta jag vet är just fusk, var det när skrivningen skulle börja mycket lätt att beslagta förvånansvärt många fusklappar av alla de slag. Helt klart ser man inte alls här på samma sätt som vi när det gäller att 'hjälpa' varandra igenom diverse 'prövningar'. Många av eleverna var både förvånade och ledsna över min reaktion. Och förmodligen kommer collegeledningen även den att få sig en tankeställare när den får reda på att ungefär en tredjedel av mina adepter blivit underkända! Att tydligt och kompromisslöst reagera mot allt slags fusk och korruption ingår i vårt uppdrag. Utan tvekan har detta varit det jobbigaste inslaget i en för övrigt mycket god termin.

 

Muntliga prov med spännvidd  

Våra gemensamma 'ettor', 285 personer, behövde aldrig bli utsatta för risken att fuska. Eftersom Gunnel undervisat dem i muntlig färdighet (sk Oral English) och jag i uttal, var enda sättet att testa dem - tack och lov - individuellt och muntligt, en process som tagit mycket tid och många krafter i anspråk, men som vi båda upplevt som oerhört givande. Varje elev har fått 5-10 minuter på sig att i enrum besvara och diskutera frågor av olika svårighetsgrad för Gunnel, och sedan har de under ytterligare lika lång/kort tid fått uttala olika ord och fraser för mig enligt ett uppgjort schema. Det visar sig att spännvidden mellan de bästa och de sämsta när det gäller dessa båda färdigheter är enorm: en del elever har gått på bättre gymnasieskolor här i Lanzhou (några har t o m haft lärare med engelska som modersmål) och deras förmåga att uttrycka sig lätt och ledigt samt deras uttal är imponerande. I andra änden har vi sådana som kommer från småbyar och landsbygd runt omkring i Gansu. De har kanske haft lärare som inte själva kan använda engelska - och detta märks: man kan egentligen inte uppfatta att det är just engelska de försöker tala!

 

Fördjupade relationer  

Det mest värdefulla med dessa muntliga prov är dock inte själva provet, utan något annat: eleverna förefaller att oerhört uppskatta att bli sedda och uppmärksammade individuellt. Och för oss känns det som vi haft ett gyllene tillfälle att få ett något bättre grepp om dem - inte bra om deras färdigheter i engelska språket, utan om deras personligheter och vilka de är i sig själva. Våra klasser är alltför stora för att man ska kunna få en personlig relation med samtliga elever, det har vi nog nämnt om i tidigare brev. 70-80 i varje klass är alldeles för många om man har den målsättningen. Sådan ser dock verkligheten ut - och en del av våra kinesiska kolleger har upp till 120 elever i samma klass - men vi har försökt göra bästa möjliga av situationen. Och för varje dag vi är här, märks det att vi känner igen och kan 'placera' fler och fler av våra elever, och ju oftare vi träffar dem vi känner igen, desto påtagligare och djupare blir vår relation.

Kärlek, verklig kärlek, är alltid inriktad mot konkreta personer. Den är aldrig anonym. Kärleken utväljer, den älskar inte en okänd massa.

Vi tackar Gud för en god termin i Kina. Och ser fram emot en ny.

Per-Martin Hjort